Monday, March 1, 2010

Granny squares

I DIDN'T FEEL for knitting yesterday. So, I grasped for my crochet hooks and decided that now was the time to learn how to make granny squares. I don't know where all my patience comes from but somehow it's there and after numerous froggings, I finally got it. But it did cost me a sore thumb and today I headed over to my new favourite LYS to buy an ergonomic crochet hook. It was clearly worth the money! Eight squares later I start to feel the soreness again, but not close to yesterday. In short: it's a huge difference! (This time I quit when I start to feel pain.)


 

 

JAG HADE INGEN lust att sticka i går. Så jag grabbade tag i virknålen och bestämde mig för att lära mig hur man virkar mormorsrutor. Jag vet inte var jag har fått allt mitt tålamod ifrån, men nu plötsligt har jag det och efter åtskilliga upprepningar satt jag stolt med min första mormorsruta i knät. Fast tummen värkte rejält och eftersom smärta inte är kul när man gör kul saker, bestämde jag mig för att köpa en ergonomisk virknål. Så jag galopperade iväg till Tummelisa (som seglat upp som min nya favorit-LYS) och inhandlade det nödvändiga (och förstås lite till). Väl hemma och åtta rutor senare kan jag konstatera att virknålen var värt pengarna. Känner av tummen lite, men inte i närheten lika mycket som i går. I korthet: Skillnaden är enorm!

Trade fair with (too) expenive yarn and free twined knitting lessons

I VISITED A small trade fair this weekend. It was orginally a sewing fair but a few (very few) yarn shops were represented. Most of those were a disappointment, mostly because of the prices were the same - or even higher - than usual. But I ran into a lovely turquoise worsted yarn dyed by ViKanGarn. It was far too expensive, but I ignored it and handled over my VISA card. Later a nice at Swedish knitting associations display case assured me that it was worth every cent.



I got stucked at knitting association as another nice lady who wanted to show me how to knit twined knitting. Twined knitting have been one of those big mysterys I've read about but never dared to try. But it was - belive it or not, quite simple once you understod the thing about keeping the yarn in the right hand. (Usually I hold the yarn in my left hand.) And then she taught me Tunisian crochet and a technique that I would translate into single crochet. Anyway, it was a lot of fun. More trade fairs to the people!


(Yes, I got into temptation and lost myself in some fabrics to. Small expensive pieces, but as I have a plan for them, I pretend I cant count this time too.)





JAG VAR PÅ en liten mässa här helgen. Egentligen var det en symässa, men det fanns några få (med betoing på ) garnbutiker med bland uställarna. De flesta av dem var faktiskt en besvikelse, mest för att de hade samma priser - eller högre, än normalt. Men jag sprang på ett turkost kamgarn från ViKanGarn och föll pladask. Det var på tok för dyrt men jag blundade och lämnade fram VISA-kortet. Senare intygade en kvinna i Sticka!-montern att det var värt varenda öre.


Jag fastnade i Sticka! Sveriges stickförenings monter. Inte för att jag var medlem, utan för att jag för det första över huvud taget kände till dem (stor förtjusning bland damerna) och för att en av dem frågade om jag ville lära mig tvåändsstickning. Om?! Så klart! Tvåändsstickning har varit ett sådant där mysterium man har sett och hört talas om, men aldrig vågat sig på. Fast det var inte så farligt. Inte svårt heller - när man väl lärt sig att man håller trådarna i vänster hand. (Damen som visade mig skrek till varje gång jag började föra garnet med högerhanden, det var en ganska effektiv avskräckningsmetod.) Sedan visade hon mig hur man smygvirkar och en annan kvinna demostrerade tunisisk virkning. Jag hade skitkul! Mer mässor till folket!
(Självklart föll jag för frestelsen att köpa lite snordyrt quilttyg också. Men jag har faktiskt en plan för det och det kommer bli jättebra. Bara jag orkar gå upp på vinden och hämta symaskinen...)