Monday, November 22, 2010

Mitt liv som kvinna

VARFÖR TALAR VI kvinnor inte mer om vad som händer med våra kroppar? För ärligt talat, min kropp började så smått "förfalla" strax efter att jag hade fyllt tjugo. Då kröp blodkärlen på benen närmare huden och blev så röda sträck. Efter att länge ha samlat mod till mig, frågade jag min jämnåriga arbetskamrat om det var normalt. Hon hade det också. Men hade inte vågat säga det till någon.

Och sedan blir man lite äldre. Går upp lite för mycket i vikt på lite för kort tid. Får bristningar. Skäms som ett djur och tror att man är den enda kvinnan i världen som ännu inte fött barn men ändå har bristningar. Tills det visar sig att man omges av andra kvinnor med precis samma "problem".

Så en dag går man till gynekologen. För att göra en lång historia kort: jag har endometrios. Om jag inte proppas full med hormoner ploppar det upp cystor på mina äggstockar. De är ofarliga i sig, men kan leda till infertilitet om man låter den härja fritt och demolera äggstockarna. Jag har opererats två gånger och senaste gången hade jag cystor som apelsiner i magen. Du kunde känna dem genom att trycka lite lätt på magen. (Och jag kunde känna det genom att de alltid tryckte på blåsan vilket gjorde mig konstant kissnödig.) Ni kvinnor som kommit i klimakteriet, jag ljuger inte när jag säger att jag vet hur det är. Jag boostades med mediciner för att uppnå ett tillstånd av tillfällig infertilitet. Jag har känt vallningarna. Jag avundas er inte.

Nu två år och en korkat oförstående manlig gynekolog senare, gick jag till en kvinnlig dito. Bara för att inse att hon är precis likadan. Jag är - enligt läkarkåren, dömd till evigt hormonintag. P-piller for life. (I det här fallet är mensen ond. Ingen mens, ingen endometrios.) Förutom när jag ska ha barn. Då ska jag gärna ha två kids på raken och amma länge för att ha så långt mensuppehåll som möjligt. Fem år är idealiskt. Jag känner mig förrådd av forskarna.

Vilken jävla idiot är det som bankat i myten om att p-piller (läs: hormoner) är utan allvarliga biverkningar? Jag slår vad om att det var en man. Jag har aldrig träffat en enda kvinna som inte lidit av någon slags biverkning. Den värsta av dem alla är densamma som gör p-piller så jäkla effektivt: man tappar helt sexlusten. Och om man mot all förmodan har sexlusten i behåll kan du ge dig katten på att du torkar ihop där nere och får lida i svidande plågor en vecka efter att ha rullat runt i sänghalmen.

Och visst, jag tycker väldigt illa om läkare just nu. Men vet ni vad det lustigaste (läs: mest tragiska) är? Att gynekologen sa att det är "jättevanligt att unga tjejer har torra slemhinnor". Men tjejer, varför i hela friden pratar vi inte om det? Tipsar om glidmedel? Om fiffiga knep? Om bästa preparaten för att lindra smärtan? Eller kanske hur man helt undviker sex men har kul ändå? Varför håller vi käft om saker som är naturliga. (Nåväl, naturliga i det moderna samhället åtminstonde.) Vi behöver inte mäta våra blygdläppar som killarna mäter sina snoppar, men vi kan väl i alla fall vara ärliga mot oss själva och varandra och... Prata om det. Snälla?




WHY DO WE women seems to refuse to talk about what happens to our bodies? To be honest, my body slowly started to "expire" shortly after I had reached the age of twenty. Then crept blood vessels in the legs crept closer to the skin and turned into small red stretches. After gathered enough courage, I asked a work colleague of the same age if it was normal. She had that too. But had not dared to say it to someone.

And then you get a bit older. Goes up a bit too much weight in a bit too short time. Get stretch marks. You're ashamed and think that it is the only woman in the world who have not given birth yet has stretch marks. Until it turns out to be surrounded by other women of exactly the same "problem".


Then one day you go to the gynecologist. To make a long story short: I have endometriosis. If I don't stuff myself full of hormones, cyst will pop up in my ovaries. They are harmless in themselves, but can lead to infertility if you let it run wild and destroy the ovaries. I have had surgery twice and last time I had cysts like oranges in the stomach. You might know them by pressing lightly on the stomach. (And I could feel it, they always pushed the bladder, which made me in a constantly need for wee-wee.) You women who have been in menopause, I'm not lying when I say that I know what it is. I was boosted with medications to achieve a state of temporary infertility. I have felt the flushes. I do not envy you.


Now two years later and one stupid ignorant male gynecologist later, I went to a female ditto. Just to realize that she is exactly the same. I am - according to the medical profession, condemned to eternal hormone intake. Birth control pills for life. (In this case, the period is the evil. No period, no endometriosis.)  Except when I have kids. Then the gynecologist advise me to have two kids in a row and breast feed them at least for one year. All to make me have as many period free years as possible. Five years is ideal. I feel betrayed by the researchers.


What a fucking moron knocked in the myth that birth control pills (read: hormones) don't have any serious side-effects? I'll bet it was a man. I have never met a woman who was not suffering from some sort of adverse reaction. The worst of them all is the same that make the pill so damn effective: you lose your sex drive completely. And if, by any chance, your sex drive is not  reduced, you'll be sure you dry up "down there" and suffer the stinging pains a week after being rolled around in bed.


And yes, I think very ill of doctors right now. But you know what the funniest thing (read: saddest) is? The gynecologist said it is "very common that young girls have vaginal dryness." But girls, why on earth we are not talking about it? Recommend a lubricant? If nifty trick? If the best preparations to ease the pain? Or maybe how to completely avoid sex but have fun anyway? Why do we shut up about things that are natural. (Well, at least considered natural in modern society.) We do not measure our private parts as guys are measuring theirs, but at least we could  be honest with ourselves and each other and ... Talk about it. Please?

15 comments:

  1. Hej!

    Ville bara säga att jag gillar din blogg styarkt och att jag varit inne och spanat här ett antal gånger, men inte skrivit något. Du gör så fina saker och jag är grymt imponerad av att du spinner din egen ull. :)

    Blir också grymt imponerad av det mod du visar upp när du nu skriver om dessa saker. Och jag håller med, varför pratas det inte om sånt här. Hade själv vaskulit i några år i tonåren och möttes av en total oförståelse och okunskap från hela läkarkåren. Så, heja dig!

    Ha en bra dag!
    /Hedvig

    ReplyDelete
  2. Heja dig Elin! Jag kan inte mer än hålla med dig. Vi tjejer är så jäkla rädda för att vara annorlunda därför vill vi framstå som så "perfekta". Det är bara på forum och nätet de existerar med samma problem som en själv. Jag känner igen mig i det du säger ioch med att alla jag känner har haft perfekta graviditeter utan några svårigheter. Det känns som om jag är "den enda i världen" som får utomkvedshavandeskap och missfall vid varje jäkla graviditet! Senast igår. Jag trodde att allt vara bra men fasen heller! Idag sitter jag och jobbar eftersom man inte berättar för någon om ett missfall. Livet går vidare...

    Jag är inte bättre jag... jag är anonym nu men du vet ju vem jag är. Än en gång: HEJA DIG!

    ReplyDelete
  3. Så klart har du rätt, det borde vara mer information och debatt överallt om kvinnors problem, eller vad man skall kalla det som rör våra krippar.
    Att inte tala om det i vardagslag är märkligt för allt har ju med oss själva och våra kroppar att göra och det är ju inte konstigare med underlivet än med håret och tänderna och shampo eller vad som helst.
    Jag har en knasig tarm och alla vrider sig obekvämt när jag talar om min tarm.....Det är ju egentligen samma där, jag tycker själv inte att det är det minsta märkligt, men....
    Stå på dig och din rätt och kvinnors rätt.
    Kram

    ReplyDelete
  4. ja du orättvist är livet. P-piller tål jag inte och jag äter dom inte, därmed basta. Gravid blir jag bara med att tvätta guubens kalsonger, så känns det ibland. Visserligen har jag bara 3, men när en nära bekant inte tycks kunna bli grvid, så könner jag ju sig inte direkt snäll om jag skulle säga hur många gånger jag tagit ångerpiller, bara i fall om att. . . Och varför pratar vi unga kvinnor inte om hur det egentligen är. . .

    ReplyDelete
  5. Jag säger oxå HEJA DIG! Hurra vad du är modig och bra som vågar vara öppen!
    Har följt din blogg ett tag, men inte skrivit nåt. Gillar den skarpt! :D

    Jag vill tro att det finns människor även inom läkarkåren - och att du får träffa på en sådan snart! Styrke- och värmekramar till dig! /S.

    ReplyDelete
  6. Toppen!
    Självklart ska vi våga prata om oss själva!
    Låter minsann inte som någon trevlig åkomma du har - p-piller är bland det mest djävulskt lömska man kan stoppa i sig. Men trots allt väldigt, väldigt nödvändigt. Men bieffekterna borde vi väl få slippa snart!

    Jag fick sluta med p-piller för många år sen, de vände upp och ner på hela mig, både fysiskt och psykiskt.
    Mindre roligt eftersom jag tillhör den kategorin som blir gravid bara av att titta på ett kalsonger. Hur gör man då, när man är gift, Har alla barn man vill ha och inte får opereras? Kondom är ju ett alternativ, men - i ärlighetens namn är det 1. inte vidare kul. 2. Rätt obekvämt eftersom man ju som du sa inte sällan har problem med torra slemhinnor 3. dom små plast-djvlarna har ju en lysande förmåga att gå sönder i tid och otid.

    Gissar på att läkar-kårens lysande svar på det är att man ska chansa eller låta bli sex i sisådär 25 år tills man är i klimakteriet..

    Nä nu är det dags för lite seriös forskning kring manliga p-medel tycker jag!! Dags för männen att knapra hormoner!

    ReplyDelete
  7. Annika och Stiko Maria: Jag hade kopparspiral innan vi fösökte bli gravida. Kanon!! Jag tål inte heller p-piller efter experimenterande med p-sprutor och annat... Dagenefterpiller är inte heller nyttigt för kroppen.

    ReplyDelete
  8. Jadu, detdär talas det definitivt för lite om. Själv går jag in i allvarlig depression av dedär små pillrena. En dag slutade jag och upptäckte att jag inte varit glad på riktigt på sex år och slemhinnorna blev överlyckliga... Aldrig på sånna piller mer, och glad är jag att jag inte måste ta dem av ngn annan anledning! (Och som tur är fungerar kondom utmärkt i mitt förhållande)

    Mensen som kom tillbaka var ett otyg tills jag hittade menskopp. Ut med alla äckliga bindor och jobbiga tamponger! Ingen snackar om koppen och de flesta tjejer verkar leva sina liv i tron att det bara finns bindorna och tampongerna...

    Inspirerande inlägg!

    ReplyDelete
  9. Åh Elin du är så underbar. Jag beundrar dig så enormt mycket! Här kommer min historia:

    Jag fick min första mens när jag var 10 år, när jag var 11 sattes jag på p-piller för att menstrationssmärtorna fick mig att kräkas tre veckor i månaden. När jag var 19 slutade jag äta p-pillerna för att min mamma fick en propp i benet. Och upptäckte att slemhinnorna inte behöver vara så där torra och att sex inte behöver göra så där ont. För att inte tala om sexlusten som helt plötsligt kom över mig. Men sen försvann mensen, jag hade mens kanske var 9:e månad. Det var inte så roligt när man hade en kille som var piercad i kuken och inte kunde äta p-piller. Efter en massa provtagningar kom man fram till att jag hade PCOS, en hormonell störning, med behandling.... TA-DA P-Piller (om man inte vill ha barn förstås för det blir en annan historia)! Nåja, jag började inte med p-pillerna, men det slutade med en Kasper (vilket jag är väldigt glad för idag, med det var tufft). Efter Jonathan satte jag in en hormonspiral och efter en vecka tappade jag förmågan att få spontan orgasm. Nåväl man vänjer sig vid det också. Viktuppgång, finnar, mens i ett halvår. Det mesta går. Foglossning, svåra buksmärtor, "urinvägsinfektioner". När jag var hos doktorn sist frågade jag lite försynt om spiralen kanske kunde ha med mina problem att göra och fick den uttagen på en gång. Har inte haft ont en enda gång sen dess, torrheten i slemhinnorna är borta (jag kunde inte ens ha dagslinser i ögonen), min man har flyttat in i mitt sovrum igen och jag tänker aldrig, aldrig, aldrig mer utsätta mig för sån där skit. Främmande objekt i livmodern, som ett jävla medeltida tortyrbegrepp. Men tydligen är risken istället ökad risk för livmodercancer. Hur kommer det sig att det år 2010 fortfarande inte finns preventivmedel för män (annat än kondom) och hur kommer det sig att det inte forskas mer på kvinnosjukdomar som endomentrios, vestibulit, PCOS och så vidare?!

    Tack för din berättelse, du är så jävla cool!

    ReplyDelete
  10. Mitt i prick!! Jävla P-piller & satan för torra slemhinnor & ändå ska det vara glatt som satan! Glidmedel är inte alltid så bra det heller, nej. Först är man orolig för att bli med barn & sen orolig för att inte bli med barn, idag vet jag vad som är värst! & min kropp är min, ingen annans :o)

    ReplyDelete
  11. hello

    thank you very much for writing this. i've got to commit that i surfer a couple things and don't talk about it, because of shame. I don't take the pil because it makes me very mody, but have facial hair and very hairy arms. the pill would help but noway i'm gone take the crap again.

    ReplyDelete
  12. Anonym: Tackar för tipset.
    Jag tycker också kopparspiral låter toppen, de flesta är ju väldigt nöjda.
    Men det var inget alternativ, barnmorskorna som försökte fick den inte på plats :(
    Men, det har löst sig för oss i alla fall.
    Med ett litet "klipp, klipp" på maken :)

    ReplyDelete
  13. Ni är inte många, ni som vågar säga det som vi alla andra tänker... Fint utav dig att berätta din historia, viktigt att släppa tabun tycker jag... Jag åt själv p-piller i tonåren. Många är de gånger jag har fått byta sort, om jag inte gick upp i vikt, fick akne, blev lessen så var jag allmänt retlig... Inget att rekommendera, det vet vi. Farorna med p-piller blev klara för mig iom att min mamma fick en blodpropp i benet. Så jag valde att sluta. Vi har två härliga barn, har haft turen att inte ha fått missfall eller liknande hemskheter... Men för att kunna njuta ordentligt, utan oron att bli gravid igen, valde jag att sätta in en hormonspiral. Den har fungerat riktigt bra, mensen är flera dagar kortare nu för tiden, typ 2 dagar, och pms lider jag knappt av längre... Men det stämmer som Terese säger, det är ju ett främmande föremål man har i kroppen, nyttigt är det väl knappast. But for now, så funkar det...

    Tack för en fin blogg, som inspirerar på fler sätt än ett!

    ReplyDelete
  14. Åh äntligen någon annan som vågar prata! Det där med läkare är inte kul. Jag har däremot inte haft "turen" att träffa så många än eftersom att jag är så ung.

    Jag har däremot konstaterats diagnosen pcos. Vilket gör att jag bl.a. Har svårt att få barn. Även fast sjukdomen inte ska märkas så mkt på mig än, pga min ålder (20), så gör den det. Jag bestämde mig i somras för att jag skulle vilja ha mitt/mina barn naturligt, alltså utan behandling först. Jag har inte blivit med barn än, och mina chanser minskar drastiskt. Min mamma fick mig naturligt när hon var 20, men min lillebror med hjälp av behandling 9 år senare. Det är ändå ganska kort tid.

    Och inte nog med att jag har svårt att få barn, jag bli FET, finnig, oregelbunden i mensen(jämt eller aldrig). Så fan för kvinnorelaterade sjukdomar!

    Kudos till dig med inlägget iaf!! :)

    ReplyDelete
  15. Bra grej du tar upp! Jag undrar också ofta varför man inte pratar mer med varandra om sånt här! En grej som jag älskar är tex menskoppen, den brukar jag försöka prata med andra tjejer om eftersom så få känner till den. Men det jag tänkt på är just att det är så svårt att prata om det, det är sällan det blir ett bra tillfälle.

    P-piller är ju också helt sjukt, jag läste nånstans att de tagit fram ett p-piller för män som drogs tillbaka eftersom det var för många biverkningar. Det sjuka är att det var i princip samma biverkningar som för tjejer! Man vet inte om man ska skratta eller gråta...

    ReplyDelete