Tuesday, July 27, 2010

Avmönstringstradition



SEDAN ETT GÄNG år tillbaka har jag en avmönstringstradition. Oavsett hur sent jag kommer hem eller hur trött jag är, ska jag ha en flaska Rawsons Retreat (rött vin), en påse OLW ostbågar och en blå Fazer choklad. Jag minns inte när det började, men grunden till det hela är (antagligen) att det är just de här sakerna jag saknar när jag är ute. Minna favvo-ostbågar, favvo-choklad och favvo-vin. Ibland har jag köpt det själv på vägen hem från båten och ibland (oftast) har min mamma hjälpt mig med inköpen.

Fast den här avmönstringen hade jag inte ens tänkt tanken på avmönstringstradition. Men när jag kom hem stod grejorna där på köksbänken. Killen och jag träffades efter att jag gick iland och jag har bara varit ute en törn (period) under tiden vi har varit ihop. Tydligen kom han ihåg att jag ville ha de där grejorna sist jag kom hem. Det är bannemej en slags kärlekshandling. Att komma ihåg alltihop och att faktiskt inhandla det.

Själv kommer jag inte ens ihåg när han fyller år. (Förra året hade jag stora planer för hans födelsedag, men han fyllde år en dag tidigare än vad jag trodde och allt sket sig.) Kanske är det också en slags kärlekshandling? Att agera i total förvirring utan att för den sakens skull tappa fokus på vad som verkligen betyder något. Jag menar, jag tänkte ju tanken i alla fall. Och att tänka är bättre än att handla. Eller?


SINCE A BUNCH of years, I have a off signing ritual. No matter how late I come home or how tired I am, I want to have a bottle of Rawsons Retreat (red wine), a bag of OLW cheese doodles and one Fazer blue chocolate cake. I don't remember when it started, but I think it was build upon a need for things I couldn't get (or were alloud to use) onboard. All these things are my favourites. Sometimes I've bought it myself on the way home from the ship and sometimes (most of the times) my mom have helped me to buy what I want.

But this off signing didn't feel like a real off signing and I didn't even think about the ritual. But when I came home, all of it was laying in the kitchen. My boyfriend and I met after that I've stoped sailing and I've only been out once before since I met him. Obviously he remembered what I wanted that time and bought it this time too without even asking me. I see it as a love act. To remeber everything and then buy it.


Me myself can't even remeber his birthday. (Last year I had big plans for his birthday, but it showed that his birthday was the day before the day I thought and everything collapsed.) Maybe that too is a kind of love act? To act in total confusion without lose focus for what really means something. I mean, I did think it, didn't I? And thinking is better than acting? Or?

5 comments:

  1. Nice! Kul att ha en sån tradition :) OLW-ostkrokar (som jag kalla dem) och fazer chokladen är mina favoriter också, jag har dock aldrig provat det vinet. Jag kanske borde prova det eftersom du verkar ha så bra smak i övrigt ;)

    ReplyDelete
  2. Vilken kärleksförklaring var rädd om honom.
    OLW-ostkrokar och Fazer choklad är mina favos oxå. Ha det så bra nu när du kommit iland.

    ReplyDelete
  3. Kärlekserkläring - absolut!! Ostbågar är min favorit också, välkommen hem och iland :)

    ReplyDelete
  4. Det tycker jag absolut är en stor kärleksförklaring! Men alltså, ovan nämnda kombination... Ostbågar (eller ostkrokar som man säger här i Norr) och rödvin? Modigt! Välkommen i land, snart är det dags för stickläger!

    ReplyDelete
  5. Sara: Jag är ingen vinkännare Rawsons Retreat är gott. Kostar runt 70 kronor, är fin till kött och funkar fint som slödricka också :) Däremot är det ingen hit ihop med ostbågar, men det har jag valt att bortse ifrån :)

    Anta: Jag håller hårt i honom!

    Mia: Tack! Har ni OLW i Norge?

    Honsomstickar: Ärligt talat är den där kombinationen ingen större hit. Men är man sugen så är man :) Ska bli så kul att få träffa dig på lägret!

    ReplyDelete